
fredag 31 oktober 2008
När Mr.Bond står för dörren...
torsdag 30 oktober 2008
Ibland säger ett You Tube klipp mer än 1000 ord..
Oj..Oj, Mamma Mia !! De som känner till Dr.Sodas fäbless för damer & orgel har full förståelse för att denna gång känns verkligen den slitna frasen : Kommentarer överflödiga på sin plats..Nu byter jag bort min uppblåsbara Barbara mot en Dennerlein istället ! Aldrig har en kvinna fått mina " drawbars " i gungning på detta sätt..uj..uj..http://www.youtube.com/watch?v=JvgsU-RuKlo&feature=relatedonsdag 29 oktober 2008
Det var bättre förr..
Det var bättre förr när Black-Orange fanns bland kalasmusten i snabbköpet..Det var bättre förr när Wolves låg i The Premiership...
Det var bättre förr när Arne var föreståndare för Bogcentralen.
Det var bättre förr när datagrafiken ej fanns att tillgå..
Det var bättre förr när skådespelarna var mer inne på diskbänksrealism...
- http://se.youtube.com/watch?v=n-20FP8RH3s&feature=related
tisdag 28 oktober 2008
Äntligen ! En rockskiva/coverskiva som håller måttet
Ja som musiker/lyssnare är man tämligen kräsen, det är inte mycket som håller någon slags kvalite nuförtiden. Om det inte faller på kompositionerna så brukar det falla på utförande. Och skulle de båda nu mot förmodan sammanfalla så brukas det saknas någon nerv för att inte tala om originalitet & humor. Does humor belong in music , ja fattas bara annat säger Dr.Soda.Ja då närmar vi oss rockträsket & närmare bestämt alla dessa ointressanta coverplattor. Artisterna brukar ju dra fram dem ur rockärmen när inspirationen tryter , de vill ha lite andrum & casha in lite stålar för vissa fans måste ju ha alla versioner på låtarna av sin favvoartist. Det är därför det känns så skönt att äntligen kunna rekomendera en rock/coverplatta. Och det är allas vår entertainer....David Lee Roth som mäktat med detta !
Diamond Dave släppte detta alster 2004, en slags rock/soul /blues platta med psykedeliska inslag. Det doftar mer Roth än originalartisterna i många fall. Han dammar av både Beatels, The Doors, Hendrix , Steve Miller & inte mindre än tre Savoy Brown ! Edgar Winter är med & gästar på ett par spår med den äran.
Några spår är värda ett speciellt omnämnande :
- If six was nine ( Hendrix ) . Stencool version med baklängesgura där David visar prov på sin eminenta basröst.
- Stay while the night is young ( Savoy Brown ) . En riktigt fin , laidback låt som Ynkan & Co skulle göra bra. Det hela kryddas med nåt som låter som ett franskt mousette dragspel. Tres bien..
- Made up my mind ( Savoy Brown ) . En härlig böölänge boogie med ett gitarrsolo som är riktigt out. Den skall jag ta upp med nåt coverband.
- Let it all hang out ( William David Cunningham ). Jag känner ej till originalet, nån slags Drum & Bas - 50 tals psykedelia. Zappa skulle ha varit stolt att höra denna central scrutinizer variant på rösten. Makalöst hur lågt ner i registret kan karln gå !
- Ice Cream man. Den gamla slagdängan som Van Halen rev av på sin första platta. Här kryddar Edgar Winter med fräcka jazzräkor.
- Bad Habits. Ett gammalt örhänge i samma stil som " Just a gigolo ". Det doftar storband & en sula på parketten..Pure Entertainment! Så här i efterhand så kanske man gett den gode David för lite Cred genom åren. Hans första två soloplattor efter Van Halen är fin-fina , medan Van Halen bröderna körde fast i sin enkelspåriga muskelrock med Sammy " Otyget " Hagar. Nej Hats Off to Diamond Dave !!
lördag 25 oktober 2008
Ben Kingsley med bockskägg..

onsdag 22 oktober 2008
Alla har vi våra perioder..
Släktträff på webben

När farfar var ung...
Fick ett mejl från från Farfar idag. Han ligger på dödsbädden i Minneapolis, skrumplever. Han surfade in av en slump på doktorns sida & ville att jag skulle lägga ut en bild när farfar var ung & ute på banan. Han hade många namn, vingmuttern, svettluggen, swingpjatten osv men sina öknamn till trots så belägrade han kjoltsyg efter kjolstyg. Kanske pga av hans virtuosa saxspel som trollband mången dam på dansbanan. Han var ej den trogna typen utan hoppade från blomma till blomma. Long live the DNA...tisdag 21 oktober 2008
This one goes out to Jan-Erik....
Är knappast någon större fan av varken Dylans stämma eller hans profylax-munspelande. Men han har skrivit många fina bitar genom åren som andra artister turligt nog tagit upp på tapeten. Och det brukar bli en bra kombination när de som är mer spelmässigt bevandrande tar sig an låtskatten. Här har Mick Taylor satt sin prägel på en låt som personifierar själva uttrycket " singer/songwriter. Det doftar både Free & Peter Green i introt och jag tänker på min gamle spelkumpan Jan-Erik när jag hör ackordföljden. En bra låt att ta upp på repertoaren när man skall dra i hop ett coverband. Gratissolo som scöttan skull ha sagt...http://www.youtube.com/watch?v=6IEvS1A9FIw
söndag 19 oktober 2008
Dick Cheney ÄR Dr.No..
I alla fall enligt Mr.Stone i denna öppenhjärtliga intervju om W. Han skräder inte orden den gode Oliver. För övrigt så finns det tydligen en " director´s cut " på Nixon med 28 min extramaterial, men den finns bara tillgänglig i staterna. Men min upplyste vän " the black page " har den goda smaken att beställa den. Hats off to Pjotr !http://www.youtube.com/watch?v=_M8H7Wy1fr0
fredag 17 oktober 2008
Olivers Resor...
Ja säga vad man vill om jänkarna, men när det gäller politiska filmer har de producerat mästerverk genom åren om bla kommunistskräcken & Watergate skandalen. Och en som i synnerhet har stått på barrikaderna är Oliver Stone som tidigare producerat JFK & den i mitt tycke ännu bättre Nixon. Anthony Hopkins i sitt livs rolltolkning. Nu är det dags igen för Stone. Denna gång skall George.W.Bush synas under luppen. Trailern verkar lovande. Porträttlika ansikten av Colin Powell, Dick Cheney ( Richard Dreyfus ) osv flimrar förbi. Hoppas denna rulle kan bli ett uppsving för Mr.Stone. Hans senaste alster har tyvärr varit en skugga av hans forna jag. Men kombinationen Stone & presidenter har varit mumma för oss cineaster tidigare...http://www.youtube.com/watch?v=weELpc3pYMs&feature=user
torsdag 16 oktober 2008
En gammal klassiker...
Kanske tidernas bästa relationsdrama, Who´s afraid of Virgina Wolf , sändes igår på daytime-tv.Det dåvarande äkta paret , Burton & Taylor , visar sina upp sina " bästa " sidor inför ett par de skall lära känna. Den cynism & sarkasm som duon Burton / Taylor delger sina gäster får Lars Noren att framstå som en amatör på en ABF kurs i manusförfattande. Richard & Elisabeth bjuder upp till en förnedringens vals, undertryckta känslor som utmynnar i härligt ironiska salvor. Ingen notis tas till gästerna utan de används bara som brickor i ett spel för att förlöjliga sin äkta hälft ytterligare. När någon blottar sig emotionellt för ett ögonblick och inbjuder till någon slags försoning kommer nästa dolkstöt. Elisabeth Taylor ger den utåtagerande " fyllkärringen " ett ansikte som sällan skådats på vita duken. Den självömkande Richard Burton kompleterar enligt konstens alla regler. Ett stycke filmhistoria mitt herrskap !
http://www.youtube.com/watch?v=_H7IRs1vmS4&feature=related
fredag 10 oktober 2008
All in for Werner..

onsdag 8 oktober 2008
Kir från kranen..
Milda Madonna ! Rörmokarna i den italienska staden Marino gjorde mer än en halvböj när de krökade på jobbet. Plötsligt strömmade " Eau de Vie " ur vattenkranen. Ett lägligt tillfälle för nattvard i hemmet nu när " husets vin " fått en ny innebörd....http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3485169.ab
torsdag 2 oktober 2008
Elementärt min käre Watson..
onsdag 1 oktober 2008
Den sängliggande dr.soda..

Ja då var det dags igen då..Alltid i början på höstterminen åker man på den sedvanliga förkylningen. Det är segt i både kropp & själ för sodan..Granä en kompis till mig har sett denna snubbe ett antal gånger ( inte råttan..utan bifogad länk). Såg Mr.Emmanuel av en händelse på burken i går, Luuk intervjuade Janne Josefsson , som var begistrad över Tommys spel. Roligt att torpeden Josefsson uppskattar denna typ av musik, man skulle kanske kunna tro att karln bara lyssnar på Nationalteatern dagarna i ända pga av hans rättspatos och härkomst. Men så är icke fallet. Jag hade chansen att se Tommy i Falun för ca ett år sen, men det bommade jag. Jag tröstar mig själv med denna gitarrboogie. Makalöst bra, lekfullt, tekniskt, humoristiskt och lite oväntade ackordbyten i bland..Nej tillbaks till soffan...Rock on !



