intet nytt under solen..förutom mer elände...

Var hem till min gamla mamma igår, fann henne i tårar. Hon fick dödsbesked via telefon från Finland om att hennes enda kvarlevande syskon plötsligt hade dött på natten. De har ej setts på trettio år. Hon är helt knäckt och har tidigare pratat om att sluta med sin medicin så att hon kan dö. Vete tusan om hon klarar av denna smäll, hon förlorade ett av sina barn bara för två år sen. Plus pågående demens som hon gör sitt bästa för att förtränga. Hon har inga vänner att umgås med, sitter i stort sett sjäv hela dagarna förutom mina korta dagliga besök. Det finns nåt som kallas för väntjänsten, människor i samma ålder som man kan umgås med. Varför inte ta kontakt ? Men hon vägrar blankt, envis som synden. Hon skall inte ligga någon till last, det har hon aldrig gjort i hela sitt liv. Hon har bara haft omtanke om andra och nu sitter hon på kammaren, ensam vid 83-års ålder...Jag ser att hon lider , men man kan ju ej tvinga någon person till att ta kontakt med andra. Det är för jävligt rent ut sagt.





Jag avslutar med en blänkare om av de bästa tv-serier som någonsin producerats. In Treatment, som precis har börjat med säsong två. Garbriel Byrne briljererar som terapeut med tungt bagage som får svårare och svårare att hålla sin distansen mellan privatlivet & arbetsutövningen. Kolla in del 4 där klienten John Mahoney som ansvarstagande VD kommer på besök för att få hjälp med sina sömnproblem. Interaktionen är lysande dem emellan, sällan skådar man så bra skådespeleri. Kolla även in avsnitt fem där Gabriel själv tar kontakt med sin gamla handledare, Diane West. http://svtplay.se/t/110255/in_treatment

Bifogar ett gammalt inlägg om medberoende terapeuter, appropå det är lätt att hjälpa andra men att hjälpa sig själv...det är en annan femma. http://beskadroppar.blogspot.com/search?q=gabriel+byrne

Vi syns när vi syns...