Medberoende..

Cecilia Gyllenhammar och Jessica Sanden har skapat stor debatt med detta blogginlägg..
http://pmnilsson.wordpress.com/2008/08/27/jassica-zanden-och-cecilia-gyllenhammar-svarar-reaktionerna-andas-moralpanik-och-hyckleri/#comment-1617

De väcker en intressant fråga , som många misshandlade kvinnor väljer att bortse ifrån.
- Hur länge skall vi kvinnor bara se oss som offer och när skall vi börja ta ansvar för vårt partnerval...

Äntligen någon som vågar ta bladet från munnen, det är lätt att ikläda sig rollen som offer och lägga all skuld på förövaren. Enligt detta resonemang så är varje individ som väljer att gå in i en destruktiv relation helt plötsligt en nickedocka utan vilja. Alla har vi ett ansvar för vårt beteende. Men förnekelsens kraft är stor. Det är lätt att projecera sin ångest mot den andra parten istället för att se vilka mekanismer hos en själv som gör att man gång på gång väljer skadliga relationer. Det första steget till intelligens är självkännedom. Det är först när man inser att man är en " idiot " som man kan göra någonting åt det. Man kan förändra sig själv , men man kan ej förändra sin partner. Det finns ingen ursäkt för de som misshandlar, kränker, förnedrar sin andra hälft. Men det finns en förklaring till deras beteende likaväl som det finns inärda mönster, hos kvinnan eller mannen som väljer en labil, oempatisk partner. Hos varje leg.psykoterapeut med självaktning så läggs fokus på en själv. Generaliseringar av stereotypa män eller kvinnor förekommer ej. Det som definerar vuxenhet för mig är när man tar ansvar för sina handlingar och som bekant " it takes TWO to tango "... I nästa blogginlägg skall jag ta upp vilka mekanismer som styr våra skadliga partnerval..

Till next time, simma lugnt...