Catch the rainbow Ronnie...

I torsdags beställde jag denna biografi om Rainbow, i lördags hade jag fint besök av Jocke Åslund som var snäll och släpade hit sig själv tillsammans med sin Digital-Hammond. Vi spelade in en låt som nog är det mest Purple & Rainbow influerade jag skrivit på länge. Och igår på söndagen gick Ronald Padavona aka Ronnie James Dio ur tiden...



På väggen har jag en liverecension från konserthuset 1977 skriven av Mats Olsson. Med andra ord fel man på fel plats. Mats Olsson & Rainbow skär sig som olja & vatten. Mats jämför bla Blackmore med Ted Nugent, där Teddan anses vara den tveklöst friare gitarristen av dem. Ritchie bara spelar samma sak om och om igen utan känsla. Dio får epitetet en katastrof som vrålar besinningslöst med lungor av stål och viftar med knuten vänsternäva det är allt. På fester här " over the rainbow " i Åselby har Mats reflektioner alltid givit upphov till skrattfest och stor munterhet.



Är det någon reunion av ett band jag skulle vilja sett så är det Rainbow i den klassiska sättningen: Blackmore, Dio, Powell, Bain & Carey. Ren & skär hårdrock utan funk& soul influenser. Jag fick i alla fall höra Dios klassiska fras (från eposet Stargazer) " I see a rainbow rising " live i Kupolen för många år sen. Huden blev knottrig som på en sköldpadda. Man stod långt framme vid scenkanten och hyttade med näven. Man var tillbaks i sitt pojkrum på Örjansgården i ett par magiska minuter.



Vi avslutar med en mer finstämd Dio, från en gravt underskattad platta signerad Roger Glover. Jag talar naturligtvis om Butterfly Ball & låten " sitting in a dream ". Övriga adjektiv känns överflödiga...The voice speaks for it self... http://www.youtube.com/watch?v=C1_b5tJ1SoY

P.s Jag tog en rökpaus på balkongen innan jag klippte in you-tube länken. Halvmånen lyste på himlen, Ronnie hade en halvmåne broderat på sina jeans från Rainbow tiden.. Rock on Ronnie. D.s