Patientgruppen Deep Purple har dödförklarats och återuppväckts av media gång på gång på gång..gäsp. Nu var det, enligt lokalpressen, ånyo spiken i kistan. Detta ang lördagens Purplekonsert i Leksand. Symptomen som lokalmurvlarna hänvisade till var avsaknaden av många kända låtar, för långa solon, för mycket jammande & improvisation och bristen på scenshow. Det låter med andra ord alldeles underbart i mina öron, och det var det också !Som purpleconnosieur & provinsialläkare kan Dr.Soda meddela att liket lever i högsta grad. Jag har sett dem live 85, 87, 91, 93 & 96 och nu 2009. Och till min förvåning & stora glädje så kvalar spelningen i Ejendahls in på andra plats efter 93 giget i Stockholm. Jag har stått över de senaste turneérna pga av den bristande variationen i låtlistan. Visst en & annan godbit har dykt upp genom åren men att höra " woman from tokyo, lazy, when a blind man cries, ännu en gång har inte lockat nämnvärt. Men nu blev det andra bullar ! Purple spelar för de riktiga fansen och inte för de som har en best-of hemma och bara vill skråla till " smoke on the water " med ett par järn innanför västen. Udda guldkorn som Wasted Sunsets, No one came, Not responsible, Wring that neck serverades med ackuratess på silverfat till oss törstiga die-hard fans.
Jag har ett antal dvd:s med Morseuppsättningen vissa riktigt bra ( montreux-spelningarna i synnerhet ) andra är helt ok, proffsig & välspelat men tyvärr lite förutsägbara & tråkiga emellanåt. Men denna spelning kändes lite mer vintage, 70-tals flummig. Vad skulle hända härnäst ? Läste en kommentar i Borlänge tidning att Gillan var magsjuk och var ut och spydde med jämna mellanrum bakom scen, därför förlängdes många av solona. En muskibacill i min smak !
Ian Gillan, 64 bast, hade en god afton med stämbanden ( det är ju lite si & så numer med den saken ) och mysfarbrorn " Big Ian " hade publikum i sin hand från första stund. Glover & Paice gjorde det det skulle, att lägga upp en solid bakgrund till Morse & Don Airey. Speciellt den gode Don imponerade, hans aggressiva spel (som ibland påminner mer om Keith Emerson än Jon lord) lyfte verkligen vissa låtar till nya höjder, Fireball, Wring that neck, Hush osv. Efter Steve Morse delikata solo i Wasted Sunsets instigerade doktorn en jazzapplåd vid scenkanen . Steve blev mäkta förvånad och bugade artigt med ett leende på läpparna. Och många smil var det, att Purple i den här årgången kan mäkta med sån spelglädje i en håla som Leksand för ett par tusen pers..Ja det övergår faktiskt mitt förstånd. Purple årgång annó 2009 blir inte bättre än så här. Jag blir tvungen att dela ut högsta betyg, fem stetoskop av fem möjliga ! Hittade ett litet Morse potpuri från Leksand på tuben, nån vänlig själv vid namn DT Sixten har tagit sig tid. Rock on Sixten and welcome back Purple !! http://www.youtube.com/watch?v=UQiRr8JrD3s








