Hittade en intressant artikel från DN som bekräftar vissa av de tankar jag haft kring bloggen som fenomen. Men frågan är om bloggosfären förtränger analysen, bloggen som självbespegling kanske blir en sanning som blir för jobbig att ta till sig. Mitt eget bloggeri är ej i terapeutiskt syfte, vilket mitt musicerande säkert kan vara ibland.
http://www.dn.se/dnbok/bloggen-ar-ett-uppror-1.794317
Jag bloggar främst av tre anledningar och jag tror mina motiv skiljer sig lite från mängden.
1. Jag har under senare år märkt att mitt skriftspråk blivit sämre, stavfelen & särskrivningarna har ökat som varslen på arbetsmarknaden. Så jag försöker hålla de grå hjärncellerna som finns kvar någorlunda flytande. Samt det faktum att jag även läser andras bloggar är ett bra sätt att hålla språket vid liv.
2. Jag skriver ju, som de flesta andra, en blogg som jag själv skulle vilja ta del av. Lite trivsam läsning för bakfulla akademiker. Eftersom jag själv läser några bra bloggar , kan man väl dra sitt strå till stacken. Min egen lilla variant på söndagslektyr, där doktorn är enväldig redaktör.
3. Sen är ju även bloggen perfekt som en länk & idésamling. Vissa av inläggen kan man få andvändning för om man vill skriva nån novell alt en bok. Har faktiskt skrivit några korta noveller och även blivit publicerad i Dalarnas Författarförbunds egen lilla Pravda ! Jag tror det var tre stycken historier. Tangokavaljeren, I Lejonkulan och en till som jag ej kommer ihåg namnet på.
Nu lämnar jag er för helgen, magen är sakta på bättringsvägen. Har inte ätit kött, vare sig kokt eller stekt på en vecka nu. Skall göra ett Birger-Kung test i helgen. Få se vad magen säger om det, den som har lever får se....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar