Precis , ni har gissat rätt. Två ackord, som maler på i all oändlighet. Den våta drömmen för oss gitarrister, det finns tid att rätta till räkorna som blivit misslyckade under tidigare vändor och man behöver ej vara orolig att inte kunna visa upp sig från sin bästa sida. Den dyker upp förr eller senare. Jag har en fäbless för två-ackordare, speciellt på solovändor. Då kan man spela sina repetetiva licks som alltid passar som handsken just i två-ackordaren. Men det kräver sin man att hantera de tu. Fraseringar, dynamik är nog aldrig så viktigt för bandet som just när det gäller...två-ackordaren. Här skall det inte spelas på ackord, utan man skall lämna luft åt var & en i orkestern. Här kommer ett lysande exempel på hur en två-ackordare skall hanteras. John Mayer, kritikernas hatobjekt No1. Här går dur-pentan varm och den enda invädningen är just bluesen, man skulle vilja ha in nån mer ton i maj-7:an. Men en petitess i sammanhanget, luta er tillbaks i 10 min och njut av de uppenbara enkla två ackorden som få av oss bemästrar på rätt sätt...- Covered in rain...http://open.spotify.com/track/3b6lD2RNehkc51jV14Kz4c
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar