Bloggpaus uppdatering ( min gamla mamma )

Jag brukar inte använda bloggen i terapeutiskt syfte, att skriva av mig och ventilera problem ute på nätet ligger inte för mig. Jag är väldigt öppen och personlig privat i det verkliga livet, men gör ett litet undantag ang bloggen för denna gång. Jag skall pränta ner några rader om min uppväxt och min gamla mamma som är orsaken till den kommande bloggpausen...

Jag ringde till hon i fredags, då berättade hon att varit ute på en biltur till Avesta med farsan. Till saken hör att min far dog för 26 år sen.....Jag berättade lugnt och sansat att pappa har varit död sen länge, då blev hon irriterad och aggressiv. Hon hade visst varit ute åkt bil med farsan och nu var hon rädd att han skulle komma och bråka till nattkröken. Min farsa var glad i spånken och blev stökig och våldsam när han drack, och drack det gjorde han ofta, trots sitt dåliga ölsinne. Ja det var en härligt dysfunktionell uppväxt med misshandel som grädde på moset. En gång dunkade han i mig i väggen så att jag svimmade, det har min mor berättat för mig. Själv har jag inget minne av det. Det jag däremot har ett minne av är när en av mina bröder slog av ett revben på farsgubben. Jag kom ihåg att jag blev glad...äntligen fick plågoanden smaka på sin egen medicin. Brorsan stod inte ut länge hemma och flyttade hemifrån när han var 14 år. Då var jag själv med mamma, mina tre storebröder var utflyttade.

Ja i alla fall så ringde jag till Borlänge Sjukhus och beställde en tid. Jag gick hem till morsan med det gick inte få nån vidare kontakt med hon. Hon sluddrade och talade helt osammanhängande ena stunden, bara för att nån sekund senare förstå att det var något som var vajsing. Hon sa nåt ord rent, sen skrattade hon och sa : Det ordet kunde jag ju säga. Försökte få på hon kläder så vi kunde åka till sjukhus, men dit skulle hon inte. Envisheten ligger djupt i vår släkt. Sjuksystern tyckte jag skulle ringa 112 så då gjorde jag det. Så en ambulans rullade sakta in. De tog blodtryck och puls, trots vissa protester. Det var någorlunda ok, men pulsen varierade lite för mycket pga av mammas förmaksflimmer. Men de kunde inte ta med hon till sjukhuset mot hennes vilja då det ej var nån fara fysilogiskt sett. Men de ville att en doktor skulle titta på hon, då hon inte var vid sina sinnens full bruk och kunde ju bli en fara för sig själv. Efter ett tag dök det upp en läkare med med en sköterska. Vid satt vid köksbordet med persiennerna vidöpppna och då frågade doktorn mor vad det var för årstid. Då tog en stund innan svaret kom..VINTER.

Jag är ju van med död & elände, det har varit mycket skit i mina 42 år i livet. Undrar när det roliga skall komma ? Men att se sin gamla mamma agera som en full 5-åring, totalt personlighetsförändrad..ja herregud hur skall man orka med nåt dylikt. Överlag så fick jag bra hjälp från sjukvården från första samtalet. Det skall de ha cred för. Det är någon slags begynnade demens, vad jag kan förstå utifrån symptomen ( hon har haft två anfall ) och jag har sett båda så kan det vara vaskulär demens. Det finns tydligen inte ens bromsmediciner för det, vilket det finns för ahlzimer. Det som skiljer är att ahlzeimer ligger på hela tiden och allmäntillståndet blir sakta sämre och sämre. Medan vid vaskulär demens så uppkommer istället skov, det kan gå flera veckor mellan förvirringstillsånden vilket det gjort med morsan. De senaste veckorna har hon varit pigg som en mört. Kvinnan är 83 år och det finns inte ett enda dammkorn i hennes lägenhet på 78 kvadrat. Det finns det däremot i min lägenhet på 38 kvadrat.

Ja min gamla mamma har inte haft ett trevligt leverne, ta hand om fyra söner och alkoholiserad man. Innerst inne så har hon dåligt samvete pga av att hon utsatt oss barn för en helvetesuppväxt, min äldsta bror var psykiskt sjuk och knarkade för att döva smärtan. Han gick bort 56 år gammal förra året. Det tog hårt på mamma. Att se sitt barn dö före en själv måste nog vara bland det värsta man kan uppleva som människa. På senare tid har hon pratat om att den här skålen, kortet skall jag ha när hon dör. Hon känner väl på sig att hon kommit in i livets slutskede. Hon har alltid vurmat för andra och aldrig tänkt på sig själv, därför är det lite lustigt och befriande på nåt sätt när hennes lynne är annorlunda. Bekymren var som bortblåsta och hon skrattade flera gånger både i söndags och måndags. Igår visste hon inte jag hade telefon, men idag kom hon ihåg det och telefonnumret med.

Nu börjar man tänka i såna banor att vad hemskt att behöva dö själv. Ingen vid sin sida, partner eller kanske närstående. Hon har en syster i Finland som hon inte träffat på 25 år. De kanske aldrig kommer att ses något mer. Det är bara att sätta sig i den situationen så förstår man vilken ångest det måste vara. Vi i släkten har försökt övertala hon att åka och hälsa på systern, men nej. Envis som synden. Vi avslutar med en liten rolig anekdot om gamla mamma. Jag har ju spelat gitarr sen jag var 18 år och varken mamma eller pappa eller bröder har trakterat något instrument. Får några år sen fick jag höra att både morfar och farfar spelade saxofon respektive fjol. Det hade jag ingen aning om. Ja i alla fall när jag var hem och hälsade på morsan för några år sedan så rev hon fram ett munspel ur garderoben, nåt leksaksmunspel som jag hade haft när jag var liten. Titta jag hittade ett munspel och så började hon tuta...Det lät otroligt bra, hon spelade en melodi trots att hon aldrig rört vid ett instrument förut. Sen skrattade hon lite och sen la hon undan det igen. Jag avslutar med en spottifajlänk, det får bli en hyllning till morsan som kämpat på så länge med livet. Med de verktyg hon hade från sin uppväxt ( morfar var tydligen ingen trevlig typ ) så var det inte så konstigt att hon valde farsan. Historien upprepar sig..Men jag hyser inget agg mot gamla mamma, kanske kan jag bryta mönstret framöver. 20 skönsjugande damer kommer här..Ladies Night..Rock on mamma !
http://open.spotify.com/user/dr.soda/playlist/2n3YEeyJS2tCpRvv3Ol0hY

Återkommer till bloggen när jag är lite mer fit for fight.....