Den politiskt korrekta sågningen av Katy Perry..

Kritikerna kommer & går, men resencionerna förblir de samma. Vad är oddsen på att flera stycken helt oberoende från varandra kritiker tycker samma sak. Tämligen favoritbetonad när det gäller detta skrået. Alla saker jag radade upp i mitt förra inlägg dyker upp bland resencenterna, men den vidsynte Dr.Soda ansträngde sig för att inte döma hunden efter håren och ej vara fördomsfull. Men det är inte politiskt korrekt att gilla Perry. Resencionerna säger tyvärr mer om skribenterna än artisten & musiken. Den lilla klubben för inbördes beundran lever & frodas än, det är fortfarande en tävling i sökandet efter den fränaste formuleringen. Man kanske kan få en guldstjärna av nån ikon på resencionsfronten att pryda sin CV med.

Läser man om Perry & hennes alster så hittar man guldkorn som : Smurfhits, Botoxad Barbie, en marknadsplanerad punkrockhistoria i rosa glasyr. Tänk er extasen när dessa adjektiv kom på pränt. Säkerligen i samma paretet som när Strindberg skrev Inferno. Och äntligen så kommer den efterlängtade revanschen på det usla betyget i Svenska.

Det är inte ofta min musiksmak överrenstämmer med den allmäna opinionen. Men en gång varje decenium kolliderar våra världar. Men hur var det nu med denna marknadsproducerade produkt ? Var det en snygg tjej med stora bröst & utan talang som var ett offer för profithungriga mediaproducenter, en marionett i mammons trådar. Vid lite efterforskning så kan man konstatera att hon skrivit flera låtar själv med den äran. Men det skrivs mer om hennes frikyrkliga uppväxt där hon förbjöds att lyssna på annat än gospel. Klädsmaken, alltså den goda smaken enligt mig, att hon väljer en vintage stil a la 50-60 tals skådisar. Relevant värre...Alkoholproblem nämns också. Det är härligt med en snaskig story. Lördagsgodis för kvällstidningarna.

Sen är det skillnad på musik & musik. Är det lite mer "konstnärligt" som i exempelvis Amy Winehouse alster. Ja då flyger minsann getingarna som en svärm bland resencenterna. Men nu snackar vi ren & skär kommersiell pop som inmundigas en yngre större skara. Då är svärmen av kritiker inte lika frikostig.

Lika lite som jag vill läsa en roman skriven av en dyslektiker, lika lite vill jag lyssna på en platta med en falsksjungande lidande singer/songwriter med jesusknäpparen i högsta hugg. Jag vill ej heller ta del av ännu en fotomodell med bekräftelse behov som släpar sig in skivstudion med en auto-tuner i handväskan.

Katy Perry är inget av de ovanstående. Hon råkar bara ha ett fördelaktigt utseende ackompanjerat av ett stort mått kunnande & kreativitet. Det blir en t-shirt med donnan & sen skall jag dansa hela helgen till " Waking up in Vegas ". Köp plattan som Svenska Dagbladet gav en etta i betyg. Dags att säga upp prenumerationen nu. Puss & Kram Perry önskar din doktor i cyberrymden....